Djurrättsalliansen: "Lämna kräftorna ifred, du också!"
Djurrättsalliansen: " Bara för att vi har svårt att föreställa oss vad som händer i huvudet på en kräfta betyder det inte att det är tomt därinne. Det kanske bara är vi som har dålig fantasi"
Enligt SVT äter vi svenskar ett halvt kilo kräftor per person nu i augusti. Det motsvarar fem miljoner kilo kräftor, i runda tal 40 miljoner individer. Det är många gånger fler än vad det bor människor i Sverige. Det är ogreppbart hur många individer det faktiskt är, som vi äter under bara en månad.
Kräftorna fångas i fällor som de luras in i med hjälp av bete, eller så föds de upp på så kallade “kräftodlingar”. Det är inte ovanligt att de kokas levande. Bedövning och andra djurskyddsåtgärder är inte aktuellt när kräftor fångas och dödas. De lagar som omfattar andra djur gäller inte kräftor.
Kräftor är förstås inga växter som kan odlas. De är inga okänsliga varor. Kräftor är djur. I likhet med oss ryggradsdjur har de ett centralt nervsystem, en slags hjärna. Det finns allt mer forskning som visar att kräftdjur kan känna smärta - varför de nu inte skulle kunna det.
Precis som alla andra rörliga djur har kräftorna förstås nytta av att kunna känna om något skadar dem så de kan röra sig bort ifrån det. De har även nytta av att till exempel kunna känna lukten av något gott så de kan söka upp det.
Att de lyckas leta sig in i kräftburarna och blir fast där gör de för att de känner, för att de vill ha mat. Alla som någonsin hanterat kräftor vet att de kämpar emot när de tas ur vattnet eller när de skadas. Det gör de för att de känner, för att de vill leva.
Vad är det med oss människor som gör att vi tror att vi är ensamma om allt - som att känna smärta eller att vilja leva. Vi är ju bara en av alla arter på den här planeten och det är lika mycket som förenar oss som skiljer oss åt.
Bara för att vi har svårt att föreställa oss vad som händer i huvudet på en kräfta betyder det inte att det är tomt därinne. Det kanske bara är vi som har dålig fantasi.
Jag vet inte vad kräftorna själva fantiserar om därnere i sina mörka vatten. Men jag vet att jag tänker låta dem fortsätta med det. Mina smakpreferenser ger mig inte rätten att ta ifrån en kännande varelse allt den har, när det finns så mycket annat jag kan äta. Som inte innebär lidande och död för någon annan. Djur är inte mat.
Lämna kräftorna ifred, du också!
Malin Gustafsson,
talesperson Djurrättsalliansen
