För första gången sedan jag startade Bloggbevakning kommer jag ta ett par dagar helt ledigt från allt vad jobb heter.
Det kommer inte komma några nya inlägg här, och kommentarsfältet kommer vara helt avstängt, precis som på Instagram.
Ni hittar mig i pappas småländska svampskog om det skulle vara någonting akut, annars hörs vi om några dagar igen.
❤️
Jag tror aldrig att jag varit lika pepp på någonting i hela livet, som Elsa Billgren och Sofia Wood är över att hålla i den här reklamliven.
Inte ens om jag fick luncha med Max Martin tror jag att jag hade sett ut så här.
Entusiasm i alla ära, men det är ju bra om man kommer ihåg att blinka mellan varven… 🙂
Använd min kod #blink182 för att få 18,2% på ögondroppar i Bloggbevaknings fiktiva webbshop!
Mest springer vi runt på olika lekplatser. Snittar tre om dagen ungefär. Jag försöker välja lekplatser där han inte kan klättra så högt. Han är jätteduktig på att klättra och till skillnad från hans pappa kan jag inte följa med upp och står bara undertill beredd och nervös över att han ska trilla ner.
Ärligt talat är de flesta lekplatser svinfarliga?? Ett litet hus med rutschkana där ena sidan av huset alltid saknar vägg. WHY. // Egoina
Äh, vad tusan!
Det bygger karaktär i barnen med farliga lekplatser, visst visst? På med en störtkruka och släpp dem fria att run into the sunset!
Jag har ramlat ur och ner från mängder av lekplatsbyggen i mina dar och det har ju gått bra för mig ändå…
Eller nu när jag tänker efter så blev det nog mer så här kanske, om man byter ut tv-tittandet mot farliga lekplatser:
Dock undrar jag om Egoina eller någon annan förälder skulle ka kommentarer som den Paula Rosas uppmärksammade på både blogg och Instagram häromdagen, efter att hennes dotter gjort sig illa på ett löpband.
Barn skadar sig väl i mindre eller större utsträckning titt som tätt, vilket borde vara en del av livet och att växa upp om jag förstått det här med föräldraskap korrekt.
Eller ska man linda in dem i bubbelplast från start och tillåta dem bli som millenials, på både in och utsida?
Åh igår gjorde jag något väldigt roligt. Jag besökte Googles huvudkontor och åt lunch med Sverigechefen Anna Wikland. Det är verkligen en förmån i mitt jobb, att ha möjlighet att luncha med så häftiga människor. För några veckor sedan åt jag ju lunch med Statsministern och för några år sedan Cristina Stenbeck. Jag har bara fått ett enda nej av alla mina lunchförfrågningar och det var från Göran Persson. Nu i efterhand kommer jag inte ens ihåg vad jag hade för idé. // Isabella Löwengrip
Jag undrar varför Göran Persson sa nej, när mer eller mindre alla andra verkar tacka ja till lunchförfrågningar från Isabella Löwengrip?
Spontant skulle jag gissa på att det handlar om okunskap, att han med största sannolikhet inte kände till henne, eller den värld som hon representerar. Om det var under tiden han satt som statsminister så är det inte så konstigt, det var ju ett tag sedan. Idag har nog de flesta, i alla fall politiker, förstått nyttan med att synas tillsammans med influencers.
Vilken svensk skulle ni helst luncha med?
För mig finns det ingen tvekan, jag skulle offra min ena hand för en möjlighet att sitta ner med Max Martin och fråga honom om hans kreativa process. Jag har till och med drömt om det, att jag fick sitta med i studion när han spelar in med P!NK.
Det hade varit drömmen. DRÖMMEN!
Den senaste tiden har vi suttit ner och pratat med flera tjejer som gått på lögnen om att sälja porr på nätet är ett enkelt och riskfritt sätt att tjäna pengar. Det är sorgliga berättelser vi fått höra, om ett samhälle där allting kretsar kring pengar, utseende och dyra skönhetsingrepp. Allt för att nå upp till de ideal som sätts av influencers som ständigt promotar idén om att det viktigaste i livet är att vara snygg, sexig och ha en massa exklusiva märkesprylar.
Tidigare idag läste jag att under år 2022 gjorde OnlyFans en vinst på 403,7 miljoner dollar. Och i dagarna plockade OnlyFans ägare ut en utdelning på 338 miljoner dollar, alltså motsvarande drygt 3,7 miljarder svenska kronor. Enligt OnlyFans själva utgör cirka 98% av materialet på plattformen ”adult content”.
Att det finns stora pengar att tjäna på kvinnor och barns kroppar är ingen nyhet. Men att flera medieprofiler den senaste tiden verkar tycka att det här eländet är toppen och att de som ifrågasätter OnlyFans är moralister är desto mer uppseendeväckande. För några år sedan fanns det något som hette MeToo. Metoo fick ett stort genomslag men tyvärr verkar rörelsen och vad den stod för ha fallit i glömska hos alldeles för många. Åtminstone när det gäller debatten om OnlyFans… // Simon Häggström
Polisen och författaren Simon Häggström tar upp de ideal som sätts av influencers som ständigt promotar idén om att det viktigaste i livet är att vara snygg, sexig och ha en massa exklusiva märkesprylar, och att det med enkelthet kan åstadkommas genom att ha ett Onlyfanskonto att sälja mer eller mindre avklädda bilder och filmer, ibland även porr på.
Att det framställs som ett enkelt och riskfritt sätt att tjäna pengar, när sanningen är en annan.
Han kritiserar även de medieprofiler den senaste tiden verkar tycka att Onlyfans är toppen och att de som ifrågasätter plattformen är moralister.
Och summorna som ägarna plockar ut ur företaget?
Absurda summor!
Nyligen plockade OnlyFans ägare ut en utdelning på 338 miljoner dollar, alltså motsvarande drygt 3,7 miljarder svenska kronor – på att kvinnor säljer sina kroppar.
Att ha åsikter om det, är det att moralisera verkligen?
Ibland hör jag folk hävda att felet med människan är att vi är för kära i våra materiella ägodelar. Men jag menar att det egentligen är tvärtom. Att vi känner så pass lite för våra ägodelar att det blir ett problem.
För det gör att vi kan slänga en tröja efter tre användningar eller tapetsera över våra tapeter efter bara något år. Att vi renoverar sönder vackra gamla gårdar och ersätter otroliga munblåsta fönster med moderna av aluminium som är omöjliga att underhålla. Att vissa av oss älskar alla våra grejer är inte det stora problemet. Om fler gjorde det kanske de skulle vårda dem bättre. // Underbara Clara
Jag kan inte NOG skriva under på det Clara skriver i sitt inlägg. Frågan är väl hur många saker man kan ha och som man inte vill göra sig av med, innan man tar klivet över till ”hoarding”? Kan man ha en influencisk ”släng” av det tror ni?
Det har nog jag i så fall då…
Jag gillar inte att göra mig av med saker, någonsin.
Vad tycker ni om Claras lilla känga till många av hennes flunskollegor?
De är ju experter på materialism-rotation…
Folk som arbetar på elbolag uppmanas inställa sig i Jelena Meacham story för att svara på frågor man med största sannolikhet kan googla sig till svaret på.
Bianca Ingrosso letar efter någon som arbetar på Meta efter att en av hennes anställda fått sitt Instagramkonto hackat samtidigt som hon utpressas på pengar.
Om hon bara köpt en sån där blå plupp, för då ska man ju få tillgång till en helt annan typ av kundservice, och hjälp i just dessa frågor.
Note to self.
Sist men inte minst vill Dasha Girine att någon som arbetar på bokförlag eller som till och med är förläggare, att höra av sig eftersom hon behöver fråga en sak. Tror ni hon testat Google?
Dasha Girine och Alexandra Nilsson pratar trigger warnings, toxiskt innehåll och vad man ska göra om man mår dåligt av någons flöde, och lösningen på det är avfölj, avfölj, avfölj!
För de allra flesta är sociala medier underhållning, och då finns det ingen som helst anledning att följa konton som på ett eller annat vis är negativa för ens välmående.
Alexandra säger ocksån att hon som influencer inte kan vara ansvarig för andra människors psykiska hälsa, och där tycker jag absolut att hon har en poäng, särskilt som Alexandra visat att hon är en av få influecners som faktiskt bryr sig om vad hon influerar till, det har hon inte minst visat under det här ”smal/heroinchic-debatten” som rasat den senaste månaden.
Har du avföljt konton på sociala medier som du insett inte är positiva för dig, eller som helt enkelt tar mer än de ger?
UPPDATERING:
Rachel ”Yogagirl” Bråthen Schoneveld bestämde tidigt att hennes andra graviditet skulle ske utan inblandning från vården då hon inte ville behandla graviditeten som en medicinsk sak. Detta kallas för ”freebirth” eller ”vild graviditet” på svenska.
Hon fick ta emot mycket kritik för sitt val, eller egentligen inte för sitt val som gravid kvinna, utan för att hon hade 2 miljoner följare på Instagram, för vilka hon målade upp en romantiserad bild av att bära och föda ett barn på det här viset, utan att nämna några av de risker som finns med en ”vild graviditet”.
Behöver du läsa ikapp kan du göra det här, här, här och här
Så vitt vi vet så gick allting bra med bebisen som föddes hemma, men nu när Rachel delar ytterligare ett inlägg från stunden precis efter att bebisen kommit ut skriver hon att ”when left alone birth is inherently safe” vilket på svenska betyder typ ”när man får vara i fred är förlossningen i sig säker”, vilket resuterat i mängder av kritiska kommentarer. Visst, det finns de som skriver att de sitter och torkar sina tårar till videon, och att den är SÅ vacker, men man kan väl hålla två tankar i huvudet samtidigt, eller?
En video på en nyförlöst bebis kan vara vacker, samtidigt som man kritiserar faktumet att Rachel hävdar saker i den som faller på sin egen orimlighet?
Följarna verkar inte uteslutande uppskatta den här typen av innehåll, då Rachels siffror är idel röda.
Hon har till och med gått under 2 miljoner följare nu.
