Jag resonerar ungefär så här - Om jag aldrig mött mannen hade mitt liv lunkat på som vanligt och jag hade nog aldrig funderat på om jag var lycklig eller ej.  Det är inte alla som har turen att möta någon och känna som vi gjorde. Jag är nöjd över att ha upplevt den stora kärleken, det är inte alla förunnat. Och jag är säkert en bättre människa idag än jag var innan jag mötte honom. 

Spelar ingen roll, man ser hur mycket längre mannen är ändå. Om man så bara går in i ett snabbköp med honom för att köpa en glass sitter längdskalan på dörrkarmen för att identifiera snattare.Men du har en poäng med att man kan vara tränad under lite fett, så jag hade nog föreslagit ett gympass som dejt nr 1 om jag sökte någon. En man som inte kan hålla i alla fall mitt feelgood- tempo på ett löpband i 7-8 km och göra plankan 3 minuter är nog för stillasittande för mig.

Röd färg har fram till sådär 100 år sedan varit fullständigt otänkbart för en anständig kvinna att bära, rött i alla nyanser. Om någon hade rätt så var de förmodligen prostituerad. Barn och bäbisar hade alltid vita särkar på sig. aldrig ljusblått eller rosa. Det var för att tjäna mer pengar på barnartiklar som några smarta människor bestämde att de skulle skapa produkter i färgerna rosa till flickor och ljusblått till pojkar. Bara för att kunna sälja mer.  Så det är ett väldigt nytt påhitt, men väldigt skicklig marknadsföring, eftersom många som du tror att det alltid varit så.