Ni skulle inte fånga kaniner med krok – fiskar har också känslor

Igår stod jag utanför Göteborgs fiskhamn tillsammans med personer som hade kommit för att stå upp för fiskarnas rättigheter. Det var den första manifestationen som gruppen Göteborg Fish Save höll i. 

På Facebook-eventets sida hade vi redan fått många reaktioner. "Synd att tvångskastrering inte längre existerar i Sverige...", "Lägg er tid på en manifestation mot inkompetenta hjärnskadade trädkramare som er själva istället", "Skit ner dig" och många liknande saker skrevs av några män. Ibland la de till en bild där de skar halsen av en fisk. 

Visst får vi djurrättsförespråkare negativa kommentarer även när vi står upp för grisar, kor och kycklingar. Men sällan kommer så många påhopp och grov smutskastning som när fiskarnas rättigheter lyfts. Varför är det så? 

En anledning är nog att fiskarna är så olika oss. De lever i en miljö som är främmande för oss. Och även om grisar och kor är olika oss så kan vi ändå se många likheter med dem. Vi kan forma relationer med dem. 

När däggdjur utsätts för smärta hörs och syns den. Det är annorlunda med fisk som kommunicerar på ett sätt som inte uppfattas av oss människor. Men det har bevisats att fiskar har smärtreceptorer. De har förmåga att lida. 

Precis som andra djur kan fiskar lida av kronisk stress. En fisk som utsätts för långvarig stress äter sämre, växer långsammare och blir lättare sjuk. Fiskar förtjänar mycket mer än att bli mat. Forskning visar att fiskar står i samma klass som primater vad gäller tankeförmåga. 

Vissa fiskar kan se skillnad på och komma ihåg upp emot hundra andra individer. Experiment har visat att fiskar kan skilja på klassisk musik och blues, även okända stycken. Den enda musik som ställde till bekymmer för fiskarna var Vivaldis gitarrmusik (enligt rapporten "Under ytan" av Djurens Rätt). 

När jag var liten lärde min pappa mig att fiska på sommarsemestrar i Småland. Jag kommer ihåg hur stolt jag var när jag drog upp mina första abborrar med metspöet. Jag gissar att det är många som har lika fina minnen av fiske. Men hur mysigt är det egentligen att fiska? 

Skulle vi kunna tänka oss att ta med våra små barn och kasta vassa krokar mot till exempel kaniner? Barnet skulle få lära sig att dra in kaninen med kroken som fastnat i munnen för att sedan knäcka nacken på den ludna varelsen. Det har nog de flesta betydligt svårare att tänka sig. 

Skillnad i våra förhållningssätt mot olika djurarter visar på den empatiska brist som vi människor ofta har för fiskar. Detta förenat med att vi ofta ser fiske ur ett romantiskt skimmer genom våra sommarminnen eller bilden av den "genuina" fiskaren ute på havet. 

Göteborg Fish Save och även gruppen Helsingborg Fish Save kommer regelbundet att hålla manifestationer för fiskarna. Alla som bryr sig om djur är välkomna till dessa liksom till de andra manifestationerna som hålls för olika djurslag runt om i landet inom föreningen Save Movement Sverige. 

Även då vi blir förlöjligade och attackerade för att vi bryr oss om djur så kommer vi att fredligt fortsätta vår kamp för en värld där inga djur ska behöva utnyttjas eller dödas. Tiden är mogen för en kost som inte innebär slutet på en annan individs liv. 

Den tjeckiska författaren Franz Kafka sa när han tittade på en fisk i ett akvarium i Berlin: "Nu kan jag äntligen se dig i ögonen med frid i sinnet, jag äter dig inte längre". Den friden kan vi alla uppnå. 

Martin Smedjeback,
ordförande i Save Movement Sverige