Jag var 7 första gången jag blev utnyttjad – han var 17

Tänk dig tillbaka till när du var barn, närmare bestämt 7 år.

Kommer du ihåg vad liten och oskuldsfull du var då? Vad lite du visste om världen och att lek var allt som fanns i ditt huvud, hur lätt saker ändå var? För alla barn är inte livet så där lekande lätt.

Jag var 7 år och det var sommar. Jag minns att jag hade på mig en svart kjol och någon vit tröja. Jag lekte i min lekstuga och helt plötsligt kommer en man som var 10 år äldre än jag in. 

Han var alltså 17, nästan 18 år gammal. Det var en man som fanns i min närhet sedan en tid tillbaka. Helt plötsligt säger han till mig att han tycker jag är snygg. Inte så där barnslig som andra barn i min ålder, utan mer mogen och härlig.

Jag minns inte riktigt varken vad jag sa eller tänkte just där och då. Tiden gick och varje gång han var i min närhet gjorde han fler och fler närmanden. 

En dag stoppande han ned sin tunga i min hals och bad mig klä av mig. Jag minns hur han knäppte upp knapparna i min tröja. Jag minns hur han knäppte upp sina byxor och jag fick se hans penis. Jag minns hur han nafsade mig i örat. 

Jag var alltså 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp av en man. Jag var ett litet oskuldsfullt barn, som inte hade en aning om vad sex var. Jag förstod att något var fel i det han gjorde, men jag förstod inte vad.

När jag började dejta en kille 2009 var jag dock med om en fullbordad våldtäkt. Jag minns fortfarande hur tårarna bara rann nedför mina kinder, blåmärkena jag hade på brösten, hur hela min kropp skakade och hur jag blödde ur mitt underliv. 

Jag minns fortfarande känslan av skam, av rädsla, av äckel och panik. Jag minns fortfarande hur jag bara önskade att mitt liv skulle ta slut där och då.

Även om inget av övergreppen var mitt fel så tog jag ändå på mig skulden för båda delarna. Jag trodde seriöst att övergreppet som skedde när jag var 7 år var mitt eget fel och vågade därför aldrig prata om det. Jag trodde att det var mitt fel att jag blev våldtagen av killen jag dejtade. 

Fortfarande än idag när jag pratar öppet om övergreppen kan människor ge mig som offer skulden. De hittar alltid orsaker till att skuldbelägga mig som offer. 

Idag vet jag bättre. Idag vet jag att inget av dessa övergrepp var mitt fel. Idag vet jag att INGET offer ska beskyllas för vad gärningsmannen gör, för det är bara gärningsmannen som är skyldig.

Jag väljer att delta i kampanjen #MeToo för att jag vägrar att tystas ned och ta på mig skulden. Jag vägrar att låta andra kvinnor och flickor tro att det är de själva som gjort fel. Den här kampen ska inte förminskas och det finns inte en enda ursäkt till att utsätta någon för sexuella övergrepp eller trakasserier. 

Kanske det här kan öppna ögonen hos folk och se hur stort problemet faktiskt är, att i stort sett varje kvinna någon gång har utsatts för sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp av minst en man. En dag kan det vara din dotter som utsätts när hon är en liten flicka, exakt som jag. 

Öppna ögonen och börja agera, innan det är för sent!

Evah Åberg