Marcus Birro skriver om bilden av Sverige - Foto: TT/Privat
Marcus Birro: Bilden av Sverige – vem äger den?
Marcus Birro: "Sanningen ligger aldrig mittemellan. Sanningen ÄR att människor upplever rädsla och är förbannade. Ta den rädslan och den ilskan på allvar. Allt annat är en stor skam."
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Ibland känns det som om striden står om striden själv. Det talas om bilden av Sverige.
Vem äger tolkningsföreträde till den bilden?
I de flesta sammanhang är det den utsatte, den svage, offret.
Men när det gäller bilden av Sverige förskjuts plötsligt allt det där.
Istället för att angripa problemet, istället för att på allvar göra något åt den rädsla, det utanförskap, den oro och den ilska som många känner, så väljer ledande politiker (vice statsminister är en av dem) och media att istället angripa de människor som känner denna rädsla, denna oro och detta utanförskap.
Och går inte det, vill man svartmåla och förödmjuka budbärarna, alltså vi som försöker se sammanhanget, vi som tar risker med vårt skrivande i en allt mer feg, slätstruken och urvattnad offentlighet. Det är obegripligt och synnerligen osmakligt.
Men kampen om bilden av Sverige handlar om makt. För om det är sant att många människor (30 procent av Sveriges kvinnor) enligt undersökningar rädda för att ens gå ut, då har makten gjort ett uselt jobb. Alltså ligger det i maktens intresse att beskriva Sverige som ett tryggt och bra land att leva i, ett land med vissa farthinder, men ändå ett land som är tryggt, stabilt, jämställt och tolerant.
Men OM de svaga har rätt, om de som känner sig utsatta faktiskt har tolkningsföreträde, då är det ett långfinger i ansiktet på en makt som under de senaste trettio åren, alltså oberoende av vilken färg regeringen haft, fullständigt missbedömt eller ännu värre skitit i, hur det har gått med stora delar av det egna landets befolkning.
”Sanningen brukar ligga någonstans mitt i” brukar det heta.
Jag skulle vilja se vice statsminster Isabella Lövin säga det till de drygt 200.000 unga flickorna som lever under hedersrelaterat förtryck i vårt eget land.
Jag skulle vilja se henne säga det till den minderåriga flicka som blev gruppvåldtagen i Husby i helgen. Jag skulle vilja se henne säga det till föräldrarna runt om i vårt land som är rädda för att deras barn(!) ska bli rånade på sin väg hem till skolan.
Jag skulle vilja se henne säga det till de gamla och sjuka som tvingas ligga i flera dygn på våra lands akutmottagningar i väntan på en läkare som aldrig dyker upp. Jag skulle vilja se henne säga det till de anhöriga som förlorade sin far och make när han plockade upp en handgranat (!) utanför tunnelbanan. Jag skulle vilja se henne säg det till flickorna som blivit sadistiskt våldtagna i Malmö.
Jag skulle vilja se henne säga det till alla de människor som stretar på i sina förorter men får sina bilar brända och varje vecka får se bilder från det egna närområdet när de kriminella gängen skjutit ihjäl varandra igen.
Sanningen ligger aldrig mittemellan. Sanningen ÄR att människor upplever rädsla och är förbannade.
Ta den rädslan och den ilskan på allvar. Allt annat är en stor skam.
Det betyder inte att Sverige totalt havererat eller att det inte finns saker som fungerar väl. Men ett lands värdighet definieras alltid utifrån dess svagaste punkt. Det gäller i alla andra sammanhang. Det borde gälla även i detta.
Det är dags att ge de svaga, de fattiga, de utsatta, de förföljda och de marginaliserade upprättelse och en röst.
Marcus Birro,
Författare
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
