Marcus Birro: "Detta ständiga vältrande i ytligheter skadar vår själ"

Det offentliga livet är en sugande gyttja av ytlighet. Allt handlar om sådant som egentligen inte betyder något. 

I stort sett allting på TV4 handlar om döda ting: inredning, shopping, Ullared, renovering, ombyggnad, möbler, mat, (herregud vad mat det lagas överallt i teve) kroppar, sex, kläder, smink, städning, mer renovering, kändisar, arga snickare, ledsna snickare, mer mat, mer träning och ännu mer förbannad shopping.

Samtidigt pågår ett slags krig mot alla former av andlighet, allt det som kan hjälpa oss at känna oss mindre ensamma i denna märkliga värld.

Kulturvärlden, som är den plats som borde guida folk till kulturella upplevelser, är en enda stinkande sörja av elitism och folkförakt. Deras svek är monumentalt.

Det offentliga samtalet saknar helt mötesplatser för värdiga möten och samtal om sådant som pågår på insidan av oss. Media har väldigt få platser där människor får mötas och tala om ensamhet, om sorg, om allt det som skaver i livet. 

Vi uppmanas överallt att gömma allting sådant, att förtränga, att strama upp oss, att stapla allt mörker som tomma, blanka och hemska böcker mot en dörr och till sist när den dörren rasar finns det ingen som orkar lyssna på när vi med ord försöker formulera oss runt allt det som fastnat inuti oss, när vi vill berätta om stormen utan namn som rasar som en ond ande i vårt hjärta.

Jag har ingen billig och enkel underhållning. Jag har för länge sedan insett att jag själv ingår i en slags litterär underhållning och jag är stolt och glad över att få vara en läst och bred skribent och avskydd och hatad i kultureliten. Det är helt okej. Jag är en IKEA-poet och jag har inga problem med det. Hellre vinna På Spåret än att sitta med i Babel.

Men ytligheten, den infantila, korkade tonen som möter mig i mediala sammanhang, detta ständiga vältrande i ytligheter tror jag skadar vår själ. Kanske inte med en gång och kanske utan att du ens märker det. Men liksom fysisk träning ger resultat först sedan det börjar svida och värka, så behöver vårt inre, vårt hjärta och vår själ motstånd ibland. 

Vi behöver poesin, romanerna, sångerna, allvaret, djupet, trösten som ryms i de svåra samtalen, de långa och tjocka böckerna, de vackraste dikterna.

Livet är på insidan.

Marcus Birro,
Författare