Nohan Zainudini: Jo, vi behöver visst vara rädda för terrorn
Nohan Zainudini: "Saken är denna, att just denna attityd låter jihadisterna vinna."
Nohan Zainudini är 22 år och studerar psykologi på Stockholms Universitet.
Vid varje terrorattack upprepar Europeiska ledare samma sentiment: "Vi ska inte ge vika för rädslan". Tanken bakom detta är att jihadisterna vinner ifall vi låter deras attacker påverka våran politik.
Saken är denna, att just denna attityd låter jihadisterna vinna. Detta då bristen på politiskt agerande i frågor om invandring, integration och extremistisk Islam driver folk i armarna på rasistiska partier.
Det ökade stödet för högerpartier genom Europa visar hur detta är sant. De får nämligen endast röster från faktumet att de resterande politikerna vägrar handskas med ovannämnda frågor.
Högerpolitikerna avser nämligen att driva en politik som garanterat kommer öka diskriminering mot muslimer, vilka i sin tur alltmer kommer söka stöd bland extremister. Ifall vi verkligen vill bekämpa hat bör vi därmed se över integrationspolitiken.
Detta då en inte endast lämnar många människor vid gränsen av fattigdom, utan driver dem till ett liv av kriminalitet, vilket i sin tur ökar rasistiska sentiment bland befolkningen.
Genom att skapa en situation där förorterna inte längre är just förorter kommer man skära av support till rasister vid sin rot. Vidare måste politikerna överge sin rädsla och daltandet med extremistiska moskéer.
Qatar och Turkiet, som upprepat har anklagats för att stödja terroristgrupper, har influens i flera Svenska moskéer. Många rapporter indikerar även att flera Europeiska terrorister fann sin ideologi bland extremistiska imamer.
Det är därför av yttersta vikt att politikerna visar på en tydlig nolltolerans mot utlärandet av extrema idéer. I grunden är det förståeligt att agera som många Europeiska politiker har gjort.
Genom att ändra politiken baserat på rädsla så uppfyller man terroristernas vilja. Men inte om man gör korrekta förändringar. Jihadisterna förväntar sig, eller söker, kraftiga reaktioner där muslimer förtrycks och registreras.
Att däremot bannlysa extremistiska imamer och skapa en hållbar integrationspolitik, det kommer endast utgöra hinder för extremismens spridning. Sannerligen bör man inte alltid agera på rädsla, men ibland kan det vara positivt.
I många fall har rädsla drivit folk till att springa från farliga situationer, och i detta fall kan rädsla driva oss till att ta tag i en integrationspolitik och anti-terrorismstrategi som har brustit alldeles för länge.
