Marcus Birro hyllar människorna i samhället som varje dag sliter med att hjälpa andra.
1 av 3
Marcus Birro hyllar människorna i samhället som varje dag sliter med att hjälpa andra. - Foto: Privat/TT
2 av 3
- Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Marcus Birro.
3 av 3
Marcus Birro. - Foto: Privat

Riktiga hjältar säljer inte knark i förorten – de räddar liv

Marcus Birro: "I min värld är den vanliga människan hjälte. De riktiga hjältarna är de som riskerar något för andra."


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Vad är en hjälte? Förr var han (alltid en man) en tystlåten, stark man som kunde dra sin revolver snabbt, ibland snabbare än sin egen skugga. 

Han visade aldrig känslor, behandlade kvinnor med något överdriven respekt, vände på klacken när han räddat någon ur en knipa, kisade ofta med ögonen, tände en cigg och lommade något hjulbent bort i mörkret medan ett svart regn började falla över hans sneda filthatt.

Senare försköts allt det där. Nu för tiden blir idioter som knappt kan stava hjältar. Människor vars enda bedrift är att de haft sex framför tevekameror kan resa land och rike runt och tjäna pengar medan de häller ut sprit över sin egen kropp.

I förorten blir gangstern hjälte. Människor vars främsta egenskap är att de väcker rädsla hos folk uppnår någon sorts hjältestatus. Det är vedervärdigt. 

I min värld är den vanliga människan hjälte. De riktiga hjältarna är de som riskerar något för andra. En hjälte är en man eller kvinna som går emot strömmen för sin tro på sanningen. En hjälte är en människa som vet att den enkla vägen, den feges väg, aldrig är en väg för honom eller henne.

Ute i samhället är det inte de rika kriminella som säljer knark på skolgårdar som är hjältarna. Inte heller de som sätter eld på bilar. De riktiga hjältarna är dem som sitter tålmodigt varje kväll i de höga husen och hjälper sina barn med läxan fast de innerst inne gråter av oro och brustna drömmar.

Vanligt folk som lär sina barn att hjärtat är kroppens viktigaste muskel. De riktiga samhälleliga hjältarna är de som arbetar med att rädda, ta hand om, skydda, beskydda, värna och plåstra om sina medmänniskor. Poliser, ambulanspersonal, lärare, förskolelärare. 

Den enda revolution jag skulle stödja är den genomförd av landets sjuksköterskor. Tänk att det sitter oljiga unga män i dyra kostymer framför datorer hela dagarna och tjänar tusen gånger mer pengar än människor som sliter mer eller mindre dygnet runt för att ta hand om din gamla mamma. Så ser kapitalismen ut.

Feghet kan ta sig olika uttryck. Man kan av religiös övertygelse sätta sig i en lastbil och köra ihjäl små barn som är ute och äter glass. Man kan hålla käften om varför det sker. 

Man kan ljuga, jaga dem som inte ljuger, ge dem som inte ljuger sparken, och man kan fortsätta att hålla käft om det man vet och innerst inne känner tills det egna hjärtat skrumpnar till en kolbit i bröstet.

Och så kan man attackera de människor i vårt samhälle som är där för att hjälpa andra. Jag har svårt att se något fegare än att samlas i grupp och rusa in på en akutmottagning för att hota och trakassera personalen där. Det är fullständigt vedervärdigt. Det är sinnessjukt. Det är sådant som händer i länder som ligger i krig.

Om det här stackars landet fortfarande har en poliskår värd namnet borde de samla sina tuffaste poliser, införskaffa en pansarbil och nästa gång det händer åka dit och lagföra de här idioterna så fort det bara går.

Varje dag ser vi allt fler tecken på att det svenska samhället krackelerar, att det faller isär. Det börjar bli dags att på allvar svara på de fegas angrepp på vårt samhälles viktigaste hjältar.

Marcus Birro

/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.