Dahmer: Sluta hjärntvätta era barn – identitet sitter inte i kläderna

Jag läste en märklig debattartikel från Laila Högfeldt: "Sluta experimentera - låt flickor vara flickor!". Hon ondgör sig över genusexperiment och föräldrar som förbjuder sina döttrar att ha klänning och jag förundras som alltid över denna märkliga halmgubbe. 

"När söner uppmuntras att klä sig i klänning eftersom det anses modigt, normbrytande och positivt för pojkens självbild, medan döttrar inte får gå i klänning eftersom det skulle påverka hennes självbild negativt, så gör man sina barn en björntjänst. Man tar ifrån dem deras identitet."
 
Alltså VEM förbjuder sina döttrar att ha klänning eller leka med dockor? När? Händer det någonsin? Har ni verkligen träffat en enda? Har Laila det? 

På henne låter det som att det är nåt som sker tillräckligt ofta för att hon ska känna sig nödgad att skriva en hel debattartikel om det, så jag undrar verkligen när och var detta händer?
 
Det jag upplever personligen är nämligen motsatsen: Att det är väldigt många föräldrar som förbjuder sina SÖNER att ha klänning eller leka med dockor eller ha nagellack. Och förbjuder de inte så får de iallafall aldrig tillgång till det alternativet. 

Det tycker iallafall JAG är ett större problem. Alla dessa pojkar som inte får tillgång till hela regnbågen, inte ens när de uttrycker en önskan om det. Alla dessa pojkar vars föräldrar säger nej eller i värsta fall blir arga eller skrattar åt dem när de vill ha nåt som ses som tjejigt. 

Och sen kommer dessa pojkar till skolan och retar mina söner vilket i sin tur resulterar i att de inte vågar ha den där klänningen eller den där rosa tröjan. Så vem fasiken är det som förbjuder vem egentligen? 
 
När vi pratar om identitet så håller jag med om att vår identitet utgår mycket och starkt utifrån det kön vi tilldelats vid födseln. Inte på det sätt som Laila menar för hon verkar vara helt omedveten om att mycket av vår ojämställdhet beror på att vi ses på olika sätt och att vi fostras och bemöts på olika sätt.
 
Men jo, kön har ju relevant. Vi formas ju efter det. Inte för att könet i sig har en massa inneboende egenskaper helt väsenskilda från det motsatta. Men för att könet påverkat hur jag blivit bemött, mina möjligheter, min trygghet och så vidare. Jag är ju den jag är för att jag fötts som och växt upp som flicka, för att jag behandlats utifrån det. 
 
Detsamma gäller ju män, att växa upp som pojke är nämligen också starkt förknippat med könet och det påverkar såklart deras självbild ganska tydligt. 

Att vara pojke, att vara man, är att INTE vara flicka eller kvinna och för att inte vara det så uppmuntras man av samhället att ta så mycket avstånd från flickor och kvinnor som möjligt. Att vara så olik oss som möjligt. 

Att förkasta det som kan tolkas som tjejigt (det vill säga fjollig om man är kille) och anamma en machonorm och en maskulinitet som inte ger utrymme för mjuka värden.
 
Att till exempel ha klänning som pojke är skitsvårt även om man blir uppmuntrad i hemmet, för utanför så möter man ju starkt motstånd där man inte bara får höra hur fel det är utan även förminskas till flicka. Ja, förminskas. Att vara flicka är det sämsta som finns. 

"Det är dags att sluta använda våra barn som sociala experiment och politiska slagträ. Det är lika ok för en flicka att leka med en bil som med en docka. Likadant är det för pojkar. Men att förbjuda dem att leka med en viss leksak eller ha på sig ett visst klädesplagg vore att förneka våra biologiska skillnader, det som karaktäriserar det kvinnliga och det manliga."
 
Att föräldrar skulle använda sina barn som verktyg i en politisk kamp eller att vi skulle experimentera på våra barn är en riktigt ful anklagelse. Och helt osann. Som att det vi gör inte skulle handla om att vi vill våra barn det bästa utan om att vi totalt skiter i dem för vår egen politiska övertygelses skull. 

Tror hon verkligen det? Att vi sätter politiken före våra barns väl och ve? Att vi bryr oss mer om att göra politiska poänger än om att våra barn mår bra? Att vi struntar i om de far illa eller om deras eventuella utveckling och "identitet" påverkas negativt? 
 
Newsflash: Det gör vi inte. Vi som är genusmedvetna gör de val vi gör i vårt föräldraskap för att vi tror att det är vad som är bäst för våra barn. Inget annat. 

Ska vi snacka om experiment så tycker jag snarare att denna könsnormativa hjärntvätt som vi sysslat med de senaste tusen åren är värd att omvärderas. Den har ju inte lett till nåt bra om man säger så. 
 
Laila pratar om mångfald och om att låta barn få "blomma" som individer, men hur individuellt och fritt utvecklas man inom ramarna för könsnormer? 

Hur fria blir mina barn om de bara har tillgång till ena sidan? Om man bara kan vara flicka på ett sätt (med klänning på) eller pojke på ett annat sätt, hur tillåter man då variation och individualism?
 
Och jag vet inte hur det är med er för övrigt, men min identitet sitter inte i kläderna jag har på mig. Det går alldeles utmärkt att vara flicka utan att ha klänning på sig. 

Våra eventuella biologiska skillnader (som är jäkligt små, det är nämligen större variation INOM könen än mellan dem) påverkas inte av leksakerna vi leker med eller kläderna vi har på kroppen eller vad det nu må vara. 

Lady Dahmer