D-dag för flyktingpolitiken i EU
I åratal har EU:s medlemsländer grälat om en gemensam asyl- och migrationspolitik. Nu kan de slutligen vara på väg att enas – men vad innebär det egentligen?
Så här har antalet nya asylansökningar i EU utvecklats de senaste 10 åren:
2013: 338 190
2014: 530 560
2015: 1 216 860
2016: 1 166 815
2017: 620 265
2018: 564 115
2019: 631 285
2020: 417 070
2021: 537 355
2022: 881 220
År 2022 kom de flesta nya asylansökningarna i EU från Syrien (131 970), Afghanistan (113 495), Venezuela (50 050), Turkiet (49 720) och Colombia (42 420).
Källa: Eurostat
Här är fyra snabba frågor – och svar – om EU:s asyl- och migrationspakt.
Varför behövs en pakt?
EU har gemensamma grundregler för asylhanteringen sedan länge, framför allt i de så kallade Dublin-reglerna om att man ska söka asyl i det EU-land dit man först anländer och att ansökan sedan ska hanteras i det landet. I praktiken har det fungerat dåligt, vilket inte minst visade sig under den stora flyktingkrisen 2015. Trycket har blivit stort på länderna vid EU:s yttre gränser, vilket har lett till överfulla flyktingläger och svåra förhållanden. Många har också självmant sökt sig vidare inom EU för att de hellre vill söka asyl i länder som exempelvis Tyskland eller Sverige.
Vad är det man föreslår?
Egentligen ingen dramatisk förändring, men tydligare regler kring hur asylsökande och migranter ska tas emot och hanteras, bland annat för att se till att alla registreras ordentligt och för att man snabbare ska kunna skilja ut personer som sannolikt inte kommer att beviljas asyl. Därtill handlar det om hur länderna ska kunna hjälpa varandra om trycket på någon blir hårt, genom att till exempel omfördela personer eller bidra med personal, utrustning eller annat. Större fokus ska också läggas på att skicka tillbaka personer som inte har rätt att stanna och samarbeta närmare med länder utanför EU.
Vad bråkar man om?
Framför allt hur länderna ska hjälpas åt – och om de måste det. Sydländer som Italien och Grekland har länge bönat om hjälp för att hantera ett stort antal nyanlända. Flera länder i öst har samtidigt ilsket sagt nej till att behöva ta hand om personer som sällan vill till deras länder. Lösningen tycks bli att låta länder som absolut inte vill ta emot nyanlända få betala sig fria. Frågan är bara hur mycket det ska kosta per person.
Är det klart nu?
Nej, absolut inte. Det som man nu hoppas komma överens om är visserligen unikt och något som man bråkat om i åratal. Men det är bara halvvägs till en uppgörelse. När EU-länderna är överens inleds slutförhandlingar med EU-parlamentet, som har en något mjukare linje till asyl och migration än vad många av EU-länderna har. Dessutom återstår fortfarande för länderna att ena sig om sin syn på regler i krislägen, där EU-parlamentet vill se krav på en obligatorisk omfördelning av asylsökande.
Målet är att slutförhandlingarna ska vara klara i början av 2024.
