Min make är 37 år äldre än mig – jag har aldrig varit lyckligare

Om man frågar människor generellt så vill de flesta ha en positiv förändring i sitt liv. Men om man frågar vilka som själv vill förändras så tystnar de flesta. 

Jag skriver idag och manar till förändring. Jag är en kvinna på 30 år och lyckligt gift men det har inte alltid varit så. Efter 28 års helvete och lidande träffade jag den människa som senare skulle bli min man. 

Jag hade fortfarande ett kaos runt mig när jag klev in i hans liv och mitt uppe i förälskelseyran fick jag också börja kämpa för kärlekens skull. 

Min älskade man är nämligen 37 år äldre och det kan röra upp känslor. Mina vänner och närmaste visste hur mycket jag kämpat och de välsignade snabbt mitt förhållande när de såg vad det betydde. 

Hans vänner accepterade mig också mycket snabbt, men de jag allra minst borde brytt mig om fick stundtals ta störst plats. 

Okända människors blickar höll genom min egen osäkerhet i början på att kosta mycket av min inre frid. Tills det slog mig. Jag är ju lycklig nu. Borde inte det räcka? 

Som barn fick jag i skolan lära mig den gyllene regeln: behandla andra som du själv vill bli behandlad. 

Hur kommer det sig att de flesta av oss sedan växt upp och glömt detta? Eller väljer man att glömma? Om du tror att en enda person inte kan göra skillnad, se bara alla genom historien som på gott eller ont faktiskt gjort skillnad av gigantiska proportioner. 

Och hur påverkar inte en ynkligt liten mygga dig bara av sitt intensiva ljud? 

Att vi älskar varann min man och jag borde aldrig behöva vara tabu någonstans. Vi är båda myndiga människor med helt vanliga liv. Det borde inte angå någon annan och det borde inte heller få stjäla vår lycka.

I en hård värld som den vi lever i nu finns redan mycket elände. Borde man då inte åtminstone få hålla kärleken fri? Borde vi inte undvika att stapla normer på varann? 

Jag tycker man borde våga satsa på kärleken i alla former och varianter. Det enda som borde spela roll är de inblandade människornas egna vilja att välja att höra till någon annan. Vi har valt den vägen. Vi låter det inte få påverka oss någonsin mer. 

Tillsammans är ju var och en av er just "alla andra". Det handlar om individer som samverkar tillsammans och drar sitt strå till stacken. Det är alla vi tillsammans som gör skillnad. 

Min förhoppning idag är att jag med denna text har rört om någonting fint inom var och en av er. 

Unga, gamla, långa, korta, fattiga, rika, hårt arbetande, arbetslösa, skoltrötta, optimistiska, pessimistiska, sjusovare, vertikala, horisontala, raggare, banditer, kassörer, knäsvaga, pånyttfödda, alternativa, docksamlare, musiker, politiker, regissörer, och alla ni andra. 

Vem du än är och hur du än är, hoppas jag av hela mitt hjärta att du vill fundera en stund, kanske redan ikväll innan du somnar, kring vem du vill vara i morgon. 

Och du: glöm inte bort dig själv. Var snäll mot dig själv. Lyssna på dina egna behov också. Du föddes fin, orädd och perfekt. Låt aldrig någon ta livet och glädjen ifrån dig så som folk stal det för mig under 28 år! 

En resa på tusen mil börjar med ett första steg. Var det första steget. Och kom ihåg den gyllene regeln. Den är inte så dum. 

Sarah Johansson