Carl Marions: "Obama - fredspristagaren med dödslista"

Den senaste veckan har gett två kraftfulla avslöjanden om USA:s utrikespolitik under president Obama. Det är nya uppgifter som får Obamas administration att framstå som mycket mer aggressiv och pragmatisk än vad många liberaler hade hoppats på, och vad många konservativa länge beskyllt den för. Det förlänar även presidenten titeln som förmodligen den förste fredspristagaren med en aktiv "dödslista".

I ett stort uppslag i New York Times avslöjas hur president Obama varje vecka möter sina nationella säkerhetsrådgivare som förberett en lista på terrormisstänkta. Anklagelser, bild och en kort biografi presenteras, och de olyckliga få som Obama väljer ut förflyttas till en "döda-eller-tillfångata"-lista. Som tidningen påpekar är "tillfångata"-delen numera blott teoretisk med tanke på att de drönarattacker USA använder sig av i Afghanistan, Pakistan och Jemen, sällan lämnar några överlevande att tillfångata. Obamas problematiska relation till Guantánamofängelset och hanteringen av terrormisstänkta över huvud taget gör att han gärna slipper det politiska bekymmer som det skulle innebära att ta fångar.

När mappen betitlad Anwar al-Awlaki, USA-född islamistisk predikant verksam i Jemen, placerades i presidentens händer, blev det hela lite mer komplicerat. Inte nog med att Obama, som vunnit liberalers hjärtan genom att distansera sig från Bushadministrationens hänsynslösa utrikespolitik, skulle välja vilka som skulle dö, i al-Awlakis fall rörde det sig även om en amerikansk medborgare, vars konstitutionella rättigheter inte innehåller något om att bli avrättad av sin president utan rättegång.

Avrättad blev han dock icke desto mindre, i september i fjol, och Obamaadministrationen rättfärdigade detta genom ett PM från The Office of Legal Counsel, som ofta ger juridisk legitimering åt Vita huset. PM:et förblev dock sekretessbelagt. Det som också slogs upp stort i dagarna var att USA legat bakom ett datavirus som tog sig in i Irans kärnanläggningar och som tillfogat betydande skada på bland annat anläggningarnas centrifuger.

Det är ett sofistikerat sätt att bedriva krigsföring utan att avlossa några skott. Det anmärkningsvärda med detta avslöjande, eller i viss mån bägge avslöjanden, är att de hjälper till att måla upp bilden av en tuff och skoningslös ledare, tvärtom nidbilderna av demokraterna som veka och fega i frågor gällande nationell säkerhet.

Obamas tidigare rival, senatorn John McCain, gick i veckan ut och anklagade Vita huset för att medvetet ha släppt dessa uppgifter för att hjälpa Obama inför valet i höst. Administrationen tillbakavisade utan omsvep att så skulle ha varit fallet och meddelade att man skulle utreda läckornas ursprung.

Skulle det vara så att man medvetet läckt uppgifter om sin utrikespolitik för att stärka sin ställning inför valet visar det hur lite hänsyn man visar de liberala väljare som snarare skulle skrämmas av de grymma taktiker man alltjämt begagnar sig av i Vita huset. Inom nationell säkerhet har förvånansvärt lite förändrats sedan Obama blev vald. Från att ha fokuserat huvudsakligen på Afghanistan och Irak har nu kriget mot Al-Qaida vidgats till att även omfatta attacker i Jemen och Somalia, och under nyårsnatten 2011-2012 signerade president Obama igenom den kontroversiella lagen NDAA (National Defense Authorization Act) som låter den exekutiva makten tillfångata fångar, inklusive amerikanska medborgare, och hålla dem frihetsberövade under obegränsad tid.

Om demokrater i Vita huset lider av mindrevärdeskomplex i säkerhetsfrågor går Obama väldigt långt för att överkompensera.